Några foton från helgen i Vennesla, 16-18.5!

 

Några avslutande visdomsord från hotellet där lärarna bodde...

Träffen i Vennesla närmar sig!

Snart är det dags - vår helg i Vennesla närmar sig!

Under helgen 16-18.5.2014 ska representanter från alla fyra samarbetsskolor träffas i Vennesla, Norge, för att presentera vad som gjorts i skolorna inom ramen för de olika projekten, fira Norges nationaldag "17 Mai" och umgås. På programmet står bl.a. "Ulike 17. maiaktiviteter".

I det norska programmet står bl.a. "Vi ønsker å vise dere Norges nasjonaldag og hvordan vi feirer denne" - det tycker vi låter spännande!

Vädret ser ut att vara på vår sida och reseförberedelserna i vart land är i full gång!

Vi ses i Vennesla på fredagen!

Forbrødring

Forbrødring er et ord, som både på dansk og på svensk tager udgangspunkt i det maskuline. Kunne det være en afløser for begrebet broderskab? De to ord er i familie, men forbrødring rummer også egne betydningsaspekter og nuancer. Det gamle ord kan både tolkes på et følelsesmæssigt plan, men også på det praktiske plan. 
 
 På det følelsesmæssige plan kan man snakke om forbrødring, som en ting der sker når man sidder sammen, får en øl og bliver gode kammerater, selvom det eksempel jo selvfølgelig er overdrevet lidt, giver det alligevel en form for udvandet følelse af forbrødring.
 
På det praktiske plan kan man se forbrødring mange steder, og langt tilbage i tiden. Helt tilbage til de islandske sagaer, hvor ordet først betød broderskab, processen af at blande blod, og derved stå sammen som om man var brødre.
 
Det praktiske plan er herimod lidt anderledes, der kan man med god samvittighed tage Norge og Danmark som eksempel, Norge indgik et kompromis med Danmark og fik derimod sin egen grundlov og blev selvstændigt, den giv-og-tag-situation med god vilje, kan man kalde for en politisk forbrødring.
 
 Men en form for forpligtende forbrødring tror jeg stadig eksisterer på et underbevidst niveau i Norden, i form af MGP, man føler lidt en forpligtelse til at stemme på hinanden til eurovision song contest. Men i gamle dage og tilbage i middelalder historie eksisterede der en form for forbrødring mellem handelsmænd.
 
De hjalp hinanden i kamp, hjalp enker ved dødsfald osv. Fordi det dengang var så farligt, havde man brug for sine brødre.
 
I dag bruger man ordet bror oftest uden at skænke det mere tanke, i ungdommen kan gode drengevenner godt se hinanden som brødre, uden at tænke over, at det vel egentlig er den ultimative form for tæthed man kan få, i hvert fald set fra en drengs synsvinkel.
 
 Der eksisterer også en form for forbrødring blandt de nordiske lande, vi er et fælleskab, med ligheder, styrker og rødder der går langt tilbage og stammer fra de samme forfædre. 

Jacob Hesthaven Timmermann, Langkaer Gymnasium

Finland, vårt hemland

Vi har hört till bägge våra grannländer, först Sverige, sedan Ryssland. I samband med första världskriget lyckades vi dock dra oss ifrån den ryska stormakten (tidigare kallad Sovjetunionen) och blev ett självständigt land. Finland har nu varit självständigt i snart 97 år, sedan 1917, något vi varje år hyllar den 6 december med nationalsången Vårt land, vårt land.

Nationalsången som traditionellt framhäver frihet, jämlikhet och broderskap på ett väldigt formellt sätt, är betydelsefull för dagens finländare, både finsk-språkiga och finlandssvenskar. Den symboliserar blodet som spilldes och svetten och tårarna som rann, innan det land som vi idag stolta kan kalla vårt hemland sakta men säkert formades. Dock, faller nationalsången inte precis den unga generationen i smaken och kanske förblir också textens betydelse lite oklar. Problemet löstes av tre finlandssvenskar som skrev låten ”Vår tid - vårt land”. Detta är på sätt och vis en moderniserad version av Finlands nationalsång men främst en påminnelse om oss, finlandssvenskar.

Både sångtexten och betydelsen är modern och lätt att förstå. Låtskrivarna vill framhäva det moderna samhället och tanken om ett enat samhälle utan konflikter mellan personer med olik språklig bakgrund. Sångens tredje vers ”Dåtidsdröm - nostalgi, nynnar på din melodi. Men världen vände ren, tiden den – går och går och sopar bort gamla spår.” säger sig självt. Tiden går och människan förändras, det är vår tid nu och vi utgör och formar vårt samhälle, detta syftar själva namnet på sången också på.

Kjell Westö, en av dagens främsta finlandssvenska författare, blev känd med sin bokserie, i vilken ”Där vi en gång gått” är den största publikframgången. Han lyckades ge liv åt Finlands historia genom sin roman om Helsingfors under inbördeskriget som följd av första världskrigets slut. I romanen får man en god inblick i hurdant det var att leva i staden under dåliga och fattiga förhållanden. Finlandssvensk överklassighet farmhävs i romanen och som slutresultat får vi en otroligt detaljrik och skicklig beskrivning över klasskillnader i det dåtida Helsingfors.

Betydelsen över att vara finsk eller finlandssvensk, fattig eller rik, kommer fram i samband med kriget mellan de röda socialdemokraterna och de vita konservativa. 

Gabriella Raittila, Katedralskolan i Åbo

Vår och andras frihet

Frihet, kanske det mest omtalade ämnet, kanske ett av de mest evigt aktuella ämnena. Frihet är helt tydligt något som de flesta, antagligen alla, strävar efter, men något som så många berövas. 

För Finland var frihet ett aktuellt fenomen då vi 1917 fick vår självständighet från Ryssland efter att ha varit ryssar i hundra år, och efter att ännu före det ha hört till Sverige i närmare 600 år. Äntligen fick vi själv bestämma över våra egna folk, vårt eget land, våra egna seder och bruk, äntligen kunde leva fritt, utan att styras av andra. Eller detta gällde de flesta. Samerna fick inte leva fritt på länge och deras ställning är fortfarande anmärkningsvärt dålig och detta gäller andra etniska minoriteter också. Gjorde det någon skillnad för samerna om de hörde till Ryssland, Sverige eller Finland?
                            

Begreppet ”frihet” har för det mesta haft ett mycket fint och gott rykte. Någon ges mera rättigheter, färre bördor och mera utrymme. Efter Finlands självständighet bröt ett inbördeskrig ut, ett krig mellan de kommunistiska röda och de borgerliga vita. I ett splitternytt land fanns många idéer om hur det skulle styras och ställas, om hur landet borde forma sig, men man kunde inte komma överens fredligt. Har frihet då alltid bra konsekvenser? Själv har jag hellre ett självständigt Finland. Kanske allting bara gick för fort, kanske människorna inte bara kunde hantera sin frihet?
                             

Under kriget förvarades det krigsfångar från båda sidorna. När de vita släpptes fria då deras sida vunnit, steg de ut i en värld som iallafall delvis var överens med deras egen gällande politiska åskådning. Men när de röda sedan slutligen släpptes, steg de ut i ett samhälle som fungerade på ett motsatt sätt än vad deras åskådning sade. Var det då fortfarande fira? Fysiskt ja, men på psykisk plan? Kan man vara fri i en värld där man är tvungen att leva mot sina inre värderingar?
                            

Att göra sig fri tangerar oss genom livet. Vi fullgör vår läroplikt och befrias därigenom från den, vi frigör oss från våra föräldrar som vårdnadshavare, vi bryter oss fri från olika vanor, från olika människor och från olika ställen. Frihet är ofta ett resultat eller rentav en belöning. Om man lyder regler och beter sig får man mera frihet, t.ex. i form av tillit. När man jobbar kan man resa fritt när man tjänat pengar. Det är något som är fantastiskt att ha, något eftersträvansvärt. Att bli myndig är ett till bra exempel. Det är en milstolpe i livet då många möjligheter och skyldigheter plötsligt är i dina egna händer.
                              

Men även om frihet är något så vackert och bra, har den ack så många skuggsidor. Man vill ge sig själv och andra frihet, men med vilka konsekvenser? Jag ger mig själv friheten att skaffa slavar. De ger mig mera fritid eftersom de sköter mina hushållsysslor. Friheten brukar ses som ett välgörande koncept. Har jag brutit mot detta om jag berövar någon annans frihet för att kunna ge det år mig själv? Många multinationella bolag har anställda med svältlön. De anställda jobbar som slavar men får lön. Men lönen är för liten för att egentligen göra någon nytta, men utan den skulle det vara ännu värre. Om att fortsätta arbeta är deras enda chans till överlevnad, är de då fria? På vems ansvar är deras frihet? Är det på deras eget ansvar eller på bolagets? Någon annans frihet är lätt att beröva till nytta för någon annan. Alltför mycket hemskt har hänt på frihetens bekostnad. Ändå har begreppet behållit sitt rykte.
                            

Frihet är omtvistat ämne. Någonting som någon alltid krävt mera inom något ämne. Man har krävt friheten att kunna äga mark, friheten att kunna höra till vilken religion som helst, friheten till att kunna gifta sig med vem som helst oberoende av kön och krävt friheten att få uttrycka sin åsikt ostört. Exemplen tar aldrig slut. Man vill vara fri från rökning, fri från att betala skatter och fri från sjukdomars bojor. Kan man vara fullståndigt fri? Är det en börda att åldras, då man inte kan befrias från det? Borde man vara fullständigt fri, är det överhuvudtaget möjligt? Människor strävar efter frihet, samtidigt som de tenderar att söka sig till system för att blir en del av den, människan underordnar sig gärna något, religioner och samhällen är vanliga exempel. Det kan räknas som frihet till att bli av med sin frihet. Fri från ett visst ansvar. Är man fri om man överhuvudtaget lever, är döden det enda sättet att bli fri? Vad är frihet?

Fanny Mäkelä, Katedralskolan i Åbo