Vår och andras frihet

Frihet, kanske det mest omtalade ämnet, kanske ett av de mest evigt aktuella ämnena. Frihet är helt tydligt något som de flesta, antagligen alla, strävar efter, men något som så många berövas. 

För Finland var frihet ett aktuellt fenomen då vi 1917 fick vår självständighet från Ryssland efter att ha varit ryssar i hundra år, och efter att ännu före det ha hört till Sverige i närmare 600 år. Äntligen fick vi själv bestämma över våra egna folk, vårt eget land, våra egna seder och bruk, äntligen kunde leva fritt, utan att styras av andra. Eller detta gällde de flesta. Samerna fick inte leva fritt på länge och deras ställning är fortfarande anmärkningsvärt dålig och detta gäller andra etniska minoriteter också. Gjorde det någon skillnad för samerna om de hörde till Ryssland, Sverige eller Finland?
                            

Begreppet ”frihet” har för det mesta haft ett mycket fint och gott rykte. Någon ges mera rättigheter, färre bördor och mera utrymme. Efter Finlands självständighet bröt ett inbördeskrig ut, ett krig mellan de kommunistiska röda och de borgerliga vita. I ett splitternytt land fanns många idéer om hur det skulle styras och ställas, om hur landet borde forma sig, men man kunde inte komma överens fredligt. Har frihet då alltid bra konsekvenser? Själv har jag hellre ett självständigt Finland. Kanske allting bara gick för fort, kanske människorna inte bara kunde hantera sin frihet?
                             

Under kriget förvarades det krigsfångar från båda sidorna. När de vita släpptes fria då deras sida vunnit, steg de ut i en värld som iallafall delvis var överens med deras egen gällande politiska åskådning. Men när de röda sedan slutligen släpptes, steg de ut i ett samhälle som fungerade på ett motsatt sätt än vad deras åskådning sade. Var det då fortfarande fira? Fysiskt ja, men på psykisk plan? Kan man vara fri i en värld där man är tvungen att leva mot sina inre värderingar?
                            

Att göra sig fri tangerar oss genom livet. Vi fullgör vår läroplikt och befrias därigenom från den, vi frigör oss från våra föräldrar som vårdnadshavare, vi bryter oss fri från olika vanor, från olika människor och från olika ställen. Frihet är ofta ett resultat eller rentav en belöning. Om man lyder regler och beter sig får man mera frihet, t.ex. i form av tillit. När man jobbar kan man resa fritt när man tjänat pengar. Det är något som är fantastiskt att ha, något eftersträvansvärt. Att bli myndig är ett till bra exempel. Det är en milstolpe i livet då många möjligheter och skyldigheter plötsligt är i dina egna händer.
                              

Men även om frihet är något så vackert och bra, har den ack så många skuggsidor. Man vill ge sig själv och andra frihet, men med vilka konsekvenser? Jag ger mig själv friheten att skaffa slavar. De ger mig mera fritid eftersom de sköter mina hushållsysslor. Friheten brukar ses som ett välgörande koncept. Har jag brutit mot detta om jag berövar någon annans frihet för att kunna ge det år mig själv? Många multinationella bolag har anställda med svältlön. De anställda jobbar som slavar men får lön. Men lönen är för liten för att egentligen göra någon nytta, men utan den skulle det vara ännu värre. Om att fortsätta arbeta är deras enda chans till överlevnad, är de då fria? På vems ansvar är deras frihet? Är det på deras eget ansvar eller på bolagets? Någon annans frihet är lätt att beröva till nytta för någon annan. Alltför mycket hemskt har hänt på frihetens bekostnad. Ändå har begreppet behållit sitt rykte.
                            

Frihet är omtvistat ämne. Någonting som någon alltid krävt mera inom något ämne. Man har krävt friheten att kunna äga mark, friheten att kunna höra till vilken religion som helst, friheten till att kunna gifta sig med vem som helst oberoende av kön och krävt friheten att få uttrycka sin åsikt ostört. Exemplen tar aldrig slut. Man vill vara fri från rökning, fri från att betala skatter och fri från sjukdomars bojor. Kan man vara fullståndigt fri? Är det en börda att åldras, då man inte kan befrias från det? Borde man vara fullständigt fri, är det överhuvudtaget möjligt? Människor strävar efter frihet, samtidigt som de tenderar att söka sig till system för att blir en del av den, människan underordnar sig gärna något, religioner och samhällen är vanliga exempel. Det kan räknas som frihet till att bli av med sin frihet. Fri från ett visst ansvar. Är man fri om man överhuvudtaget lever, är döden det enda sättet att bli fri? Vad är frihet?

Fanny Mäkelä, Katedralskolan i Åbo